Samtidens prövningar: Mellan pandemi, lågkonjunktur och vardagens verklighet
En berättande och analytisk essä om Sveriges nutida utmaningar
Vi lever i en tid där förändringens vindar blåser hårdare än på länge. Under de senaste åren har världen och Sverige skakats om rejält av händelser som knappt någon kunnat förutse. Covid-19-pandemin svepte in och förändrade inte bara vår syn på hälsa och trygghet, utan omformade också samhällets grundvalar. När pandemins vågor ebbade ut stod vi kvar med en rad nya utmaningar: ekonomisk lågkonjunktur, ökande levnadskostnader och ett samhällsklimat där utsatta grupper blivit än mer sårbara. Samtidigt har isolering och ekonomisk press lett till att våldsbrott och gängkriminalitet fått ny näring och fler offer. Det är denna samtid, med dess komplexitet och allvar, vi nu försöker förstå.
Covid-19-pandemin slog hårt mot Sverige och dess befolkning. Trots att smittspridningen har minskat och samhället delvis återgått till någon form av vardag, kvarstår pandemins svallvågor. Många människor lever fortfarande med efterverkningar i form av långtidscovid, försämrad psykisk hälsa och sorg efter anhöriga som avlidit. Sjukvården pressas av nya och gamla vårdköer, samtidigt som dödligheten i vissa grupper fortsatt är hög. Isoleringen under pandemin har satt djupa spår, särskilt hos äldre och personer med funktionsnedsättningar. Många vittnar om ensamhet, minskat socialt stöd och svårigheter att återvända till ett aktivt liv. Samhällets sammanhållning har satts på prov, och för vissa har avståndet mellan människor blivit både fysiskt och känslomässigt längre.
När pandemin väl började släppa greppet om samhället drabbades Sverige av en kraftig ekonomisk lågkonjunktur. Orsakerna är flera: globala leverantörskedjor som bröts under pandemin, kriget i Ukraina som skapat osäkerhet på energimarknaderna, och en inflation som inte setts på decennier. Företag har tvingats säga upp personal, arbetslösheten har stigit, och många hushåll kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Investeringsviljan har minskat, bostadsmarknaden har stannat upp, och framtidstron sviktar. För den som redan stod på marginalen har steget till ekonomisk utsatthet blivit kortare.
Pandemin och lågkonjunkturen har slagit hårdast mot de redan utsatta, men har också skapat nya grupper av sårbara människor. Ensamstående föräldrar, äldre med låga pensioner, ungdomar utan fast anställning och personer med utländsk bakgrund har drabbats särskilt hårt. För många har tryggheten i samhällets skyddsnät naggats i kanten – nu räcker inte pengarna till hyra, mat eller mediciner. Dessutom har grupper som tidigare klarat sig hyggligt, nu också blivit utsatta: småföretagare som tvingats lägga ner, och familjer där båda föräldrarna blivit arbetslösa. I krisens spår ökar också psykisk ohälsa, och behovet av stödinsatser är större än någonsin.
I skuggan av ekonomisk och social utsatthet har våldsbrottsligheten ökat, och gängkriminaliteten har bitit sig fast i samhällets vävnad. Dödsskjutningar och sprängdåd har blivit en del av nyhetsflödet – inte bara i storstäder, utan även i mindre orter. Statistik visar att både antalet skjutningar och dödsoffer har ökat under de senaste åren. Bakom siffrorna finns människor: unga som lockas in i kriminella nätverk på grund av brist på framtidshopp, familjer som drabbas av förlust och rädsla, och hela bostadsområden som präglas av otrygghet. Våldsbrotten drabbar inte bara dem som direkt utsätts, utan skapar ringar på vattnet som påverkar hela samhället.
Under lågkonjunkturen har mat- och elpriser skjutit i höjden. För många svenskar har den dagliga kampen blivit att hålla hushållsekonomin flytande. Matpriserna har ökat i takt med inflationen och störningar i leveranskedjor, medan elpriserna rusat till nivåer som tidigare var otänkbara. Många tvingas nu välja mellan att betala räkningarna och att köpa näringsrik mat till familjen. För vissa är det inte längre en självklarhet att kunna bo kvar i sitt hem. Den ekonomiska pressen äter sig in i vardagen, och framtidsoron sprider sig.
Bakom all statistik gömmer sig individuella berättelser om utsatthet. En ensamstående mamma i en förort som tvingas välja mellan att betala för barnens fritidsaktiviteter eller elräkningen. En äldre man som isolerats under pandemin och nu kämpar mot ensamheten, samtidigt som pensionen inte längre räcker till det nödvändigaste. En ungdom som tappat fotfästet när den psykiska ohälsan ökat, och som rekryteras till kriminella nätverk. För dessa människor är samhällets kriser inte rubriker – de är vardag och verklighet. Otryggheten och utsattheten har blivit nya följeslagare, och många famlar efter stöd i en tid när behoven överstiger resurserna.
Vi står inför en samtid där utmaningarna är många och komplexa, och där lösningarna sällan är enkla. Men för att nå framåt måste vi våga se verkligheten som den är. B K R O NOVA har tagit på sig uppgiften att följa och bevaka denna vardag – att ge röst åt dem som annars riskerar att försvinna i statistiken, att belysa de strukturer som skapar och förstärker utsatthet, och att dokumentera både samhällets problem och de försök till lösningar som görs. Genom att fortsätta rapportera, analysera och berätta om samtidens utmaningar hoppas vi bidra till en djupare förståelse och, i förlängningen, ett mer inkluderande och tryggt samhälle.