Att vara kvinna med barn i en våldsutsatt miljö
En krönika om vardagens kamp mot våld och utsatthet
Att vara kvinna och mamma borde vara förknippat med trygghet, glädje och framtidstro. Det borde handla om att ge sitt barn kärlek, låta dem växa och möta världen. Men för alltför många kvinnor är verkligheten istället präglad av rädsla, oro och ständig vaksamhet. Livet i en våldsutsatt miljö stänger ute ljuset, och kvar finns ett mörker fyllt av hot, kontroll och maktlöshet.
I många relationer används pengar som ett vapen. Förövaren kan kontrollera ekonomi, förvägra tillgång till bankkonto, tvinga kvinnan att redovisa varje utgift eller lägga beslag på hennes lön. Plötsligt är vardagliga saker som att köpa mat eller kläder till barnen en fråga om tillstånd och förhandling snarare än en självklarhet. Ekonomisk utsatthet är inte bara siffror på ett konto – det är att ständigt leva med känslan av att vara beroende av någon som kan ta allt ifrån dig när som helst.
Fysisk våld är sällan en isolerad händelse. Det börjar ofta med en knuff, ett hårt grepp, och eskalerar till slag, stryptag eller andra övergrepp. Att leva med barn i denna miljö innebär att ständigt försöka skydda dem, förklara blåmärken och försöka dölja skräcken i blicken. Hemmet, som borde vara en fristad, förvandlas till ett fängelse där varje ljud kan vara en föraning om nästa attack.
Fysiskt våld lämnar blåmärken, men det psykiska våldet skapar sår som är desto svårare att läka. Det kan handla om hot, nedlåtande kommentarer, manipulation, isolering och kontroll av sociala kontakter. Sakta men säkert bryts självkänslan ner. Till slut börjar många kvinnor tro på det de får höra – att de inte duger, att de förtjänar sitt öde eller att ingen skulle tro dem om de berättade.
Att leva med våld innebär ofta att förövaren skär av alla sociala band. Det kan vara genom att förbjuda kontakt med familj och vänner, kontrollera samtal, läsa meddelanden eller sabotera för kvinnan att delta i aktiviteter utanför hemmet. Den sociala isoleringen förstärker känslan av ensamhet och maktlöshet. Även i ett rum fullt av människor kan en våldsutsatt kvinna känna sig helt ensam.
Barnen är ofta de tysta vittnena till våldet. De ser, hör och känner långt mer än vuxna tror. Många gånger tar de på sig skulden, försöker skydda mamman eller lär sig tidigt att läsa av stämningen för att undvika konflikt. Deras barndom präglas av oro, stress och rädsla – och konsekvenserna kan följa dem långt upp i vuxen ålder.
Trots att våld och utsatthet kan kännas övermäktigt finns det alltid en väg ut. Samhället erbjuder stöd, och det finns andra kvinnor som har tagit sig igenom och funnit styrka. Det första steget är ofta det svåraste – att våga berätta, att söka hjälp, att tro på att livet kan vara annorlunda. Och för varje kvinna som bryter tystnaden och får stöd blir världen lite ljusare.
Så låt oss lyssna, stötta och tro på de kvinnor och barn som varje dag lever i våldets skugga. Deras kamp är vår gemensamma uppgift – för ingen ska behöva leva i rädsla. Livet ska få levas i trygghet, frihet och med modet att hoppas, även när ljuset tillfälligt slocknar.
BKRO NOVA - NOVA Kvinna