22 jan. 2024
Vi tänker i en serie fördjupa oss i LVU och familjehemsplaceringar liksom samhällsvården som följer med denna. Vad innebär LVU, och vad har barn och unga för rättigheter när man befinner sig i en insats?
Vad händer också när man fyller 18 år och blir myndig, vilket ansvar har samhället då liksom familjehemmet? Kan LVU även förlängas efter 18?
Dessa frågor skall vi fördjupa oss i genom denna serie. Först ut blir att fördjupa oss i vad LVU innebär.
Vård med stöd av LVU
L V U - Lagen om vård av unga
Syftet med lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, är att samhället ska kunna fullgöra sin skyldighet att tillgodose barns behov av skydd, stöd och behandling. LVU kan bli möjlig att tillämpa först när vård inte kan ges i frivilliga former.
I de situationer när socialsekreterare i sin utredning bedömer att ett barn behöver placeras i samhällsvård kan vården ske antingen på frivillig väg eller med stöd av tvångslagstiftning, om särskilda förhållanden råder, En frivillig placering kräver att föräldrarna och barn över 15 år samtycker till insatsen.
När samtycke saknas till en placering
Om vårdnadshavarna eller barn över 15 år säger nej till en placering kan socialnämnden ansöka om att barnet ska vårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Då är det förvaltningsrätten som fattar beslutet om vård. Vård enligt LVU ges om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa och utveckling skadas på grund av exempelvis brister i omsorgen eller på grund av något annat förhållande i hemmet. Vård enligt LVU kan även ske på grund av barnets eget beteende.
I LVU regleras bland annat förutsättningarna för vård utan samtycke i ett familjehem eller på HVB, omedelbart omhändertagande, umgängesbegränsning och flyttningsförbud.
Omedelbart omhändertagande
En ansökan om vård enligt LVU är en process som tar tid. Om det inte går att avvakta rättens beslut om vård får socialnämnden besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas. Det förutsätter att det är sannolikt att barnet kommer att beredas vård med stöd av lagen. Detta kallas omedelbart omhändertagande. För att det ska kunna ske krävs att det finns ett akut behov av vård utifrån en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling. Ett annat skäl kan vara att utredningen allvarligt försvåras eller att det inte går att genomföra nödvändiga åtgärder.
Socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande ska lämnas till förvaltningsrätten för prövning inom en vecka från det att nämnden beslutade om omedelbart omhändertagande. Om förvaltningsrätten fastställer beslutet ska socialnämnden ansöka om vård enligt LVU inom fyra veckor från det att omhändertagandet verkställdes. Det vill säga från den dag då barnet placerades utanför det egna hemmet. Det omedelbara omhändertagandet upphör om ansökan om vård inte inkommit i rätt tid, när rätten avgör frågan om vård eller om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande.
Överklaga beslut enligt LVU
Föräldrar och barn över 15 år har rätt att överklaga förvaltningsrättens beslut om vård enligt LVU till kammarrätten. Ensamkommande barn har motsvarande rätt att överklaga genom sin gode man. Socialnämnden kan också överklaga beslutet om domstolen inte beslutar enligt nämndens förslag.
Delaktighet gäller även vid tvångsvård
Principerna om barns och vårdnadshavares delaktighet gäller även i situationer då tvångsvård behöver tillämpas. Socialnämnden ska så långt det är möjligt utforma vården i samförstånd med familjen, och med respekt för den unges människovärde och integritet.
Aktuell lagstiftning
www.bkrobarn.eu
22 jan. 2024
Var femte misshandlad kvinna som får hjälp av socialtjänsten riskerade att dö av våldet.
Det är en av flera mörka slutsatser i en unik undersökning.
Den nya sammanställningen av data, genomförd av SKR, Sveriges kommuner och regioner, tillsammans med 34 kommuner, innehåller för all del även positiva resultat.
Det är en ambitiös granskning som bygger på drygt 3 000 ärenden som socialtjänsten har hanterat under 2022 och 2023.
En gedigen arbetsinsats, även om resultatet delvis bekräftar sådant vi redan vet eller på goda grunder misstänker, som att nästan alla som söker stöd för våld är kvinnor (94 procent.)
De flesta är förhållandevis unga, mellan 25 och 44 år, inte många har fyllt 65.
Att ”nästan alla som söker stöd får en insats” är möjligen en något väl glädjefyllt vinkel. Det finns eventuellt goda förklaringar till att 15 procent inte får det, men hur vi än vrider och vänder på saken är dessa kvinnor betydligt fler än nästan inga.
Byråkratisk prosa är inte alltid ett under av tydlighet och jag antar att ”det individuella förändringsmålet” i de flesta fall går att översätta till att kvinnan ska lämna den misshandlande mannen.
Målet nås hursomhelst helt eller delvis i 57 procent av fallen. Om det är en bra eller dålig siffra går att diskutera. Förmodligen är den både och.
Att sex av tio klienter säger att socialtjänstens insatser har haft ”stor eller helt avgörande betydelse” är glädjande.
Betydligt dystrare är att en av fem kvinnor har utsatts för ett potentiellt dödligt våld. Med andra ord cirka 700 klienter bara i denna granskning som eventuellt varit döda i dag om det inte vore för snabba och goda vårdinsatser.
En siffra som ska ses i ljuset av att ungefär 15 kvinnor om året mördas av sina män.
Dessvärre finns ett mörkertal som kan vara stort. Undersökningen visar nämligen att de flesta söker sig till socialtjänsten på egen hand. Förhållandevis få kommer dit via polisen eller vården.
Här har inte minst vården ett ansvar. Ingen annan aktör i samhället kommer i kontakt med så stora delar av befolkningen som sjukhus och vårdcentraler.
Vårdpersonal har en skyldighet att informera misshandlade kvinnor om att de kan få hjälp av socialen. Och vid misstankar om brott som är så allvarliga att de kan ge minst ett års fängelse får sekretessen brytas och polisanmälan göras.
Vården behöver kort sagt bli bättre. Den måste skaffa sig bättre rutiner i mötet med blåslagna kvinnor. Samordna insatserna bland de olika instanserna inom verksamheten.
Socialtjänsten kan inte ensamt bära hela ansvaret.
Avslutningsvis:
Mest glädjande med den här rapporten är att den över huvud taget har gjorts. Den ger ny kunskap. Och kunskap är en förutsättning för att utveckling sker på rätt sätt.
Det är resultatet och lärdomar av SKR:s projekt Kvinnofrid som redovisas.
Projektet är i sin tur ett viktigt arbete som går ut på att stärka kommuners och regioners insatser för våldsutsatta kvinnor och barn.
Hur de politiska reaktionerna på denna sammanställning blir återstår att se.
Någon som minns upprördheten som rådde några veckor under våren 2021?
Efter fem mord på någon vecka krävde Centerpartiets ledare Annie Lööf politisk samling, varenda partiföreträdare värd namnet hörsammade givetvis kravet och statsminister Stefan Löfven talade med sträng röst om att det var ”allas plikt” att bekämpa just denna form av kriminalitet.
Men allt det där var snart glömt och det rastlösa kommentariatet kastade sig i stället över gårdsförsäljning av alkohol och igensnöade motorvägar och Erdogans eviga nyckfullhet.
Google upplyser mig för all del om att det så sent som i somras var viss uppståndelse igen. ”Politikerna har fått nog: våld mot kvinnor är lika allvarligt som gängvåldet”, lyder en rubrik.
Men snart var det Nato-tjafs igen.
Visst, insatser görs, både den nuvarande och den förra regeringen tar de här frågorna på allvar, även om de allvarstyngda orden inte riktigt backas upp med ekonomiska satsningar.
Även journalistiken bär givetvis ett ansvar för det offentliga samtalets tillstånd och för att mäns våld mot kvinnor nu förmodligen gör en comeback som med betydande sannolikhet kommer visa sig vara tillfällig.
Det är en debatt som mest påminner om Halleys komet, den kommer och går med viss periodicitet.
Vilket är bättre än ingen debatt. Men detta allvarliga samhällsproblem får inte den uppmärksamhet den borde få.
// Oisin Cantwell, skribent Aftonbladet
www.bkro.eu
12 jan. 2024
Vad är psykisk ohälsa?
Psykisk ohälsa kan se ut på olika sätt. Det kan handla om olika diagnoser, men också om besvär som man varken har fått diagnos eller behandling för, som ändå påverkar det dagliga livet.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat under de senaste decennierna. Många ungdomar upplever stress, sömnsvårigheter, huvudvärk, ångest och svårigheter att hantera vardagen. Fler unga får antidepressiva läkemedel utskrivna, i synnerhet unga kvinnor. Dessutom vårdas allt fler unga inom den psykiatriska slutenvården.
Psykisk ohälsa kan hindra barn och unga från att fungera i sin vardag och utvecklas så bra som möjligt. Barn med sämre socioekonomiska förutsättningar och placerade barn har en ökad risk för psykisk ohälsa. Det har även till exempel barn och unga som är asylsökande, internationellt adopterade och hbtqi-personer. Barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har också ökad risk för annan psykisk ohälsa.
Begreppet psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa används som ett sammanfattande begrepp för både lindriga psykiska besvär som oro och nedstämdhet, och symtom som uppfyller kriterierna för psykiatriska tillstånd.
Psykiska besvär
Psykiska besvär handlar ofta om vanliga reaktioner på påfrestningar i livet. Besvären kan vara mildare eller svårare, och pågå under kortare eller längre tid. Det kan vara till exempel oro, nedstämdhet eller sömnsvårigheter, eller kroppsliga symtom som huvudvärk eller magont. De psykiska besvären kan också påverka förmågan att fungera i vardagen.
Känslomässiga reaktioner på en påfrestande livssituation kan vara svåra för barn att förstå och hantera på egen hand. När ett barn till exempel känner nedstämdhet, sorg, rädsla, ilska, skam eller skuld behöver omgivningen känna igen och bekräfta barnets känslor i förhållande till det som händer i barnets liv. Vuxna kan hjälpa barnet att förstå sina känslor, ge det stöd barnet behöver i situationen, och förebygga att barnet utvecklar svårare psykisk ohälsa.
Det är viktigt att upptäcka tidigt om ett barns reaktioner kan vara symtom på svårare psykisk ohälsa. Då finns möjlighet att ge rätt stöd, i dialog med barnet och de närstående. Det kan behövas en diagnostisk utredning för att få underlag till rätt behandling eller andra insatser, som kan påverka utvecklingen positivt och förhindra att tillståndet blir långvarigt.
Psykiatriska tillstånd
Psykiatriska tillstånd innebär en svårare psykisk ohälsa, med symtom som uppfyller kriterier för en psykiatrisk diagnos. Det kan vara till exempel depression, ångest eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autismspektrumtillstånd.
För klassificering av psykiatriska tillstånd används i Sverige WHO:s system, ICD, som innehåller ett hundratal olika psykiatriska diagnoser. Som stöd vid den diagnostiska processen används även diagnossystemet DSM, som den amerikanska psykiatriska yrkesföreningen står bakom.
Förekomst av psykisk ohälsa
En fjärdedel av barn och unga i Sverige anger att de ofta är spända och nervösa, och över 40 procent av femtonåriga flickor har känt sig nere mer än en gång i veckan de senaste sex månaderna. Flickor anger oftast mer psykisk ohälsa än pojkar, och den psykiska ohälsan verkar ha ökat sedan 1980-talet, framförallt hos flickor.
Förekomst av psykiatriska tillstånd
Ungefär tio procent av svenska barn och unga har ett psykiatriskt tillstånd. De vanligaste är
- adhd
- depression
- ångestsyndrom
- autismspektrumtillstånd.
Vård och behandling
Vård för och behandling av psykiatriska tillstånd har ökat kraftigt bland barn och unga under många år. Ökningen gäller framför allt adhd, autismspektrumtillstånd och depression.
Flickor och unga kvinnor gör fler självmordsförsök än pojkar och unga män, medan fullbordade självmord är vanligast bland unga män.
Från 1 juli 2020 gäller nya bestämmelser om tvångsvård och tvångsåtgärder för barn i lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV.
Socialstyrelsen har information om vad förändringarna innebär för dig som arbetar i vården. Det finns även en webbutbildning om LPT, och broschyrer som vänder sig direkt till barn och unga under 18 år som vårdas med stöd av LPT eller LRV.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/p/psykisk-halsa-bland-11--13--och-15-aringar/
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/suicid-bland-barn-i-sverige/
www.bkrobarn.eu
12 jan. 2024
I Sverige dödas varje år kvinnor av våld i nära reationer, många av dessa sökte kontaktförbud, men som avslogs av åklagare.
Just för att man inte ansåg att hotet var tillräckligt stort. Fortfarande är kvinnovåld en farsot i det svenska samhället och ännu har vi inga lösningar på det.
Fortfarande är det ett gigantiskt systemfel.
Det är enkelt att se samhällets brister och systemfel, när det gäller arbetet mot det förödande kvinnovåldet. Men i ärlighetens namn , börjar allt med dig och mig. Våra normer och värderingar och inte minst vårt rättspatos och civilkurage.
I mitt arbete har jag ofta mötts av fruktansvärda historier och tragedier, som hade kunnat undvikas om allmänhetens civilkurage och rättspatos hade varit större.
Det finns en häpnadsväckande historia om en kvinna som en kväll misshandlas till döds av hennes före detta man, i en större stad i Sverige. Kvinnan ropade på hjälp, och människor passerade men ingrep inte. En annan gång blev en kvinna överfallen av sitt ex, utanför en byggarbetsplats, med med många byggnadsarbetare runt dem. Kvinnan ropade på hjälp, men ingen ingrep.
En tredje kvinna blev nerknuffad på tågspåret, också hon av sin före dett man, straxt innan ett kommande tåg. Hennes barn stod och grät på perrongen, ingen kom till varken barnens räddning eller kvinnans räddning. Mirakulöst undkom kvinnan. Mordförsöket kom att förändra kvinnans liv, då hennes stora insikt var att hon inte kunde lita på någon. Hennes lärdom var att inte lita på någon och att det bara var hon själv, som kunde rädda sig och barnen.
När blir vi åskådare? Varje samhälle har sitt eget regelsystem, det som brukar kallar normer. Samhällets, gruppens och individens normer har stor betydelse för hur människor beter sig i olika situationer.
En sak är säker: Att vara åskådare är inte samma sak som att vara neutral. Med din tystnad skickar du signaler till både offer och förövare. Åskådaren kan öka offrets känsla av utsatthet. Samtidigt kan förövaren tolka åskådarens passivitet som ett tyst medgivande.
Faktum är att ju fler som ser på, desto mindre troligt är det att du eller någon annan gör något. Du ser någon utsättas för övergrepp, bli misshandlad eller mobbad. Chansen att du ingriper är minimal. Kanske tror du att just du har civilkurage när det verkligen gäller? Historien visar tyvärr att du förmodligen, liksom de flesta andra, helt enkelt är för feg.
Vi talar många gånger och även ibland sjunger om, att Sverige har blivit kallt, detta är tyvärr den bistra sanningen. Det handlar mest om att "man skall sköta sig själv och skita i andra."
Vi såg det tydligt under pandemin, när människor var ute och rörde sig, trots att man ibland var smittad. Mötande personer med svaga immunsystem kunde det få dödliga konsekvenser... Naturligtvis hjälpte det till att vi hade en vag och urusel pandemipolitik.
Men hur fungerar annars vårt civilkurage? Ger vi verkligen alltid en hjälpande hand till exempelvis någon som blir misshandlad på gatan? Ingriper vi alltid när en medmänniska behöver oss? Var är vårt civilkurage, när det gäller att protestera mot elpriserna och matpriserna osv? Människor lever alltmer under existensminimum till följd av de skyhöga el och matpriserna, i reportage i tidningar säger barnfamiljer, att föräldrarna hoppar över någon måltid varje dag för att barnen skall få äta sig mätta. Men alla barn är inte förunnade att kunna äta sig mätta.
Hade det varit nere i Södra Europa, hade man aldrig accepterat varken el eller matpriserna, man hade gått man ur husen och ut på gatorna och torgen och protesterat...
Men i Sverige finner man sig i det mesta, man låter sina barn gå hungriga och man accepterar att elpriserna försätter vanliga människor i konkurs...
Vad behövs för att människor skall engagera sig, vad krävs för att vara en god medmänniska och stå upp för varandra?
Vi måste våga ta tillbaka vårt civilkurage.
Jag vågar, gör du?
// Zelda
www.bkro.eu
1 jan. 2024
Ett Gott Nytt År 2024.
Må det nya året komma med fred
och försoning.
Önskar vi på B K R O Kraft Force
25 dec. 2023
En God och fridfull Jul
Önskar vi alla barn och unga.
Ge oss av den frid som rår
I stjärnornas förunderliga hem
Led oss på den väg vi går
Så att vi hittar hem till den
Julen är här
Och lyser frid på jorden
Glädjen är stor
I ett barns klara ögon bor den
Julen är här
I våra mörka länder
Kom låt oss ta varandras händer
När julen är här
Julen är här
B K R O Barn- B K R O Kraft Force
25 dec. 2023
En God och Fridefull Jul
önskar vi på
B K R O Kraft Force
23 dec. 2023
Dagen före julaftonen, och människor stressar som mest för att i morgon kunna skapa den perfekta julen. Idag trängs människor i affärerna för att köpa det sista till julbordet, kanske också de sista julklapparna. Många människor känner också oro och tvång inför de långa julhelgerna, oro för att inte leva upp till alla de förväntningar som ställs på oss...
Denna helg mer än någon annan samlas familjer, släkt och vänner för att fira julen tillsammans, och kravet på att socialisera är större än någonsin. Många påklistrade leenden bakom trötta och sönderstressade människor. Och kanske orkar inte heller alla hålla fasaden uppe.
Men vad händer när just fasaden krackulerar? Ja den dystra sanningen är att många familjetragedier händer under julen. Alkoholkonsumtionen stiger kraftigt, familjer som redan har missbrukarproblem tillhör en av de stora riskgrupperna, liksom familjer med våldsproblematik, ekonomiskt utsatta ... Ja listan kan göras oerhört lång. Men vi får aldrig glömma, att det skulle också kunna vara du och jag... Och i alla konflikter och tragedier, finns de oskyldiga barnen, och dem får vi aldrig glömma.
Mer än någonsin i denna oroliga tid och värld, är det viktigt att komma ihåg julens verkliga budskap, kärleken och respekten för varandra.
// Annah Ally
22 dec. 2023
Vi går mot julen i raskande steg, och imorgon är dan före dopparedagen, dagen innan julafton. Med denna långa julhelg, kommer inte bara julefrid, idyll och samhörighet, den kan också frammana utanförskap, sociala barriärer, hot, hat och våld.
För med storhelgerna , så skapas så mycket förväntningar som ibland inte infrias och detta genererar ofta i ilska och frustratrion. Detta bäddar för allt för många familjetragedier. Undersökningar påvisar att alkoholkonsumtionen kraftigt ökar på storhelgerna och ofta kommer barnen i familjen i kläm. Barnen far särskilt illa, när de är alldeles beroende av sina föräldrar. För dessa utsatta barn, blir julhelgerna en lång färd mot skolan och vardagen. Inga barn förtjänar att leva så, på samma vis, som ingen kvinna förjänar att leva i våldets och hatets skugga. Välj säkerheten och tryggheten först!
Därför ber vi er alla inför julhelgen att vara försiktiga och rädda om varandra. Vid akuta problem, kontakta alltid 112.
B K R O Kraft Force,
Barn och Kvinnorätts Organisationen Kraft Force
www.bkro.eu
22 dec. 2023
För många är julen idyllisk och den framställs ofta som en familjeidyll, där alla förenas i gemenskap. Men det finns en annan sida av julen. Den som av många glöms bort. Julen kan skapa den djupaste förtvivlan och riva upp många sår.
För dessa storhelger, tar också fram det värsta hos oss vuxna. För julen är svår för många utsatta grupper, när exempelvis inte pengarna helt enkelt räcker till julfirande och klappar och detta skapar en svår situation för både barn och föräldrar. Det kan vara fråga även om att barn i missbrukarfamiljer, får uppleva ännu mera alkoholkonsumtion hos föräldrarna och med det rädsla för vad som kommer att kunna hända. Det kan vara barn som lever i en familj där misshandel och övergrepp är vanligt förekommande.
För alla dessa barn, är julen inte efterlängtad, utan julen frammanar ångest och en stor klump i magen. Dessa barn får aldrig glömmas och dessa barn måste alltid ses och upptäckas. För bortom julidyllen, finns den andra mörka sidan.
B K R O Barn
Barn och Kvinnorätts Organisationen
Kraft Force
-Vi står alltid på barnens sida.
25 nov. 2023
Den 25 november har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, det är dagen då jag tillsammans med andra kvinnor manifisterat mot männens våld mot kvinnor. I mitt fall, har jag tillbringat många av dessa dagar i Uppsala Domkyrka. Under denna dagen brukade vi hålla olika föreläsningar om kvinnovåldet, för att sedan på kvällen samlas i Uppsala Domkyrka för en ljusmanifestation.
Denna dag är det viktigt att vi ger extra uppmärksamhet åt ett av mänsklighetens största problem, och också ett av de största hoten mot uppfyllandet av de globala målen. Nämligen våldet mot alla kvinnor, i Sverige och i omvärlden.
En av tre kvinnor i världen utsätts för våld någon gång i livet. Våld mot kvinnor och flickor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och är en direkt konsekvens av både lagstiftad och vardaglig diskriminering och exkludering. Det är ett utbrett problem som sker dagligen, i alla samhällen.
Våldet är transparant och gränslöst, går genom olika kulturer, etniciteter , religioner och länder. Det är en mänsklig rättighet som kvinna, att inte utsättas för våld.
Det är en tragedi för varje våldsutsatt kvinna och dödsoffer, och det är viktigt att komma ihåg , att varje våldsutsatt kvinna, ger ringar på vattnet, och offren blir också offrens familjer.
Som de flesta som arbetar engagerat mot våld mot kvinnor, har jag också en bakgrund med våld, det bröt ner mig för en kort stund, innan jag blev stakare och valde en ny livsväg. Nämligen att bli förkämpe mot våldet mot kvinnor.
Men det är viktigt att understryka, att detta arbete är långt mer omfattande än många av oss tror. För det handlar om att bryta grundläggande värderingar inom olika kulturer och religioner, det handlar också om att nå barn från tidig ålder i undervisning om könsroller.
Det handlar också om att vårt samhälle behöver bli bättre i bemötandet och omhändertagandet av alla våldsoffer. Tillika behöver skyddet kring våldsoffer bli bättre.
Det är en lång väg att gå, men målet är ett samhälle utan våld mot kvinnor. Och ju fler vi ansluter oss i kampen mot våldet, ju starkare blir vi, och dess snabbare når vi vårt mål.
Men idag, skall vi minnas alla kvinnor som drabbas av detta ondskefulla kvinnovåld, levande som död! Ingen glömd! Detta våld måste besegras och bekämpas! Våld har ingen plats i ett demokratiskt samhälle.
Sedan flera år tillbaka, kan jag inte vara på plats i Uppsala Domkyrka, jag och min familj fick gå under jorden på grund av den stora hotbilden, och bygga upp våra liv igen någon annanstans. Men inte ens där var vi i säkerhet. Men jag har överlevt hittills, och detta är i sig den största segern.
Så idag, går mina tankar till mina vänner vid Uppsala Kvinnojour, Uppsala Universitet och NKC och jag tänder ett ljus där jag nu befinner mig, för alla kvinnor som mig.
// Annah Ally
www.bkro.eu
25 nov. 2023
En av tre kvinnor i världen utsätts under sin livstid för fysiskt eller sexuellt våld. Våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och drabbar kvinnor oavsett religiös- eller etnisk tillhörighet, social status eller geografisk plats.
Miljontals kvinnor Iever i länder där våld mot kvinnor inte är ett brott och i alltför många fall leder våldet till att kvinnor och flickor mister sina liv. Våld mot kvinnor har många former – i hemmet, i nära relation, sexuella trakasserier, kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, trafficking, sexuellt våld i krig och mord.
Kvinnovåldet finns överallt, den saknar färg, klasshörighet och religion och våldet används för att underminera världens alla kvinnor.
Idag är det dags att säga ifrån, en gång för alla. Idag är en dag att manifistera över alla kvinnor som fallit offer i det ursinningslösa våldet.
// B K R O KRAFT FORCE
- Barn och Kvinnorätts Organisationen Kraft Force
www.bkro.eu
25 nov. 2023
Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor den 25 november instiftades av FN:s generalförsamling år 1999 som en påminnelse om Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor.
Det specifika datumet valdes för att hedra systrarna Mirabal från Dominikanska republiken. De lönnmördades och blev folkhjältar för sitt okuvliga motstånd mot landets forne diktator, sexualförbrytaren och massmördaren Rafael Trujillo. FN och flera andra aktörer försökte påverka diktatorn att skona systrarna, som vid upprepade tillfällen fängslades och torterades. Han gick med på det, men beslutade i hemlighet att lönnmörda dem. De mördades den 25 november 1960, bara några månader innan Trujillo själv mördades. Mordet betydde inte slutet för hans styre utan sonen Ramfis efterträda sin far.
En våg av hämnd och våld mot de inblandade i mordet på Trujillo svepte över landet och systrarna Mirabal blev symboler för folkets motstånd. Det dröjde till 1996 innan systrarna Mirabal erkändes som martyrer och deras namn publicerades i skolböckerna. Idag är huset där systrarna växte upp ett museum och världen över protesterar människor mot våld mot kvinnor den 25 november.
www.bkro.eu
24 okt. 2023
RÄTTEN TILL EN TRYGG UPPVÄXT
Varje barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling, rätt till till en uppväxt fri från våld och rätt till social trygghet. Det är samhällets ansvar att göra sitt yttersta för att se till att varje barn får sina rättigheter tillgodosedda och att barn får sina rättighetertillgodosedda och att barnfår trygga och goda uppväxtvillkor.
Det grundläggande är att rättigheterna är okränkbara och ovillkorade för varje barn.
Samtidigt ser vi idag att dessa rättigheter för vissa grupper
av barn är mer hotade än för andra.
- För sanningen är ju den att varje barn får inte sin rättighet tillgodosedd.
Barn växer fortfarande upp utan uppskattning och grundläggande trygghet, barn växer upp i våldsutsatta familjer, i kriminella närmiljöer, liksom i familjer med drogproblematik. Det betyder att många barn möter världen med många sår som ibland är oläkeliga. Tryggheten blir vännerna och den sociala gruppen barnet befinner sig i. Många gånger är det just i gruppen som dessa barn och ungdomar känner sig bekräftade. Därifrån är steget inte långt till att börja identifiera sig med gänget som sin familj. Det är också ett känt faktum, att gängen söker efter utsatta barn. Fortsättning följer.
// B K R O Barn
www.bkrobarn.eu
24 okt. 2023
När Lotta hamnade på sjukhuset, så fick hon genomgå många undersökningar ,och man fann flera läkta benbrott som hon aldrig sökt hjälp för. Samtidigt hade hennes barn berättat allt för polisen. Så under Lottas sjukhusvistelse, inleddes även en förundersökning och mannen häktades.
Lotta hade fått en fraktur i ett skallben och en svårare hjärnskakning, tillsammmans med tidigare frakturer som kunde härledas till misshandeln av henne. Detta gjorde att åklagaren valde att ställa Ahmed inför rätta.
Tillsammans med Lottas och barnens vittnesmål, gav det Ahmed 18 månaders fängelse, men minus tiden för frihetsberövandet och halverade tiden, så gav det honom allt som allt 6 månader.
Under denna tid fick Lotta även kontaktförbud och hon valde att flytta irån deras gemenamma hem tillsammans med barnen. Hon lade också in om skilsmässa, och då de hade minderåriga barn, så blev det också betänketid. I början gick allt civiliserat och Ahmed begärde umgänge med barnen i familjerätten, som han också beviljades. Allt verkade gå fredligt till vid både hämtning och lämning.
Men så småningom eskalerade konflikten mellan Lotta och Ahmed, kan kunde aldrig förlika sig med att Lotta och hans barn vittnade mot honom i tingsrätten. Hans åtgärder blev först att begränsa Lottas del vid bodelningen, hålla kvar barnen längre vid besök i hans hemland.
Efter en tid gifte Ahmed om sig i hemlandet när han var på semester, men trakasserierna av Lotta fortsatte. När Lotta inledde en ny relation efter fem år, fortsatte Ahmed att trakassera henne och den nya mannen.
Det har nu gått flera år sedan, de äldsta barnen är vuna och de yngsta är i övre tonåren. Men senast vid näst yngsta barnets student, blev det stora bråk, då Ahmed aldrig accepterat att Lotta gått vidare.
Lotta och hennes barn, tror aldrig att Ahmed kommer att sluta trakassera dem. Barnen har väldigt liten kontakt ed deras pappa.
Allas namn är fingerade.
www.bkro.eu
